onsdag, september 07, 2011

Nattsuddande

Igår tog jag ledningen i deltävlingen i familjens pågående etapplopp "Förkylning 2011". Sigvard och jag var hemma tillsammans. I takt med att dagen gick blev han något raskare och jag märkbart sämre. Själv gick jag och lade mig redan vid åttasnåret. Det var nog tur, för vid halv två väcktes jag av att Sigvard grät och skrek. När jag och Björn drumlade in i hans rum var Alva redan där - hon hade suttit uppe och pluggat och skulle just till att lägga sig när Sigvard larmade. Han hade fått nackspärr. Han hade det någon gång i våras och det var en riktigt besvärlig episod. Att vakna mitt i natten och känna att det drar i en nackmuskel är inte så trevligt, och om man som Sigvard har stark inlevelseförmåga är det lätt hänt att man spänner sig och stressar upp sig och får ännu mer ont. Jag såg på hans omedvetna rörelser att det inte var lika illa som förra gången och var alltså inte orolig. Däremot tyckte vi så synd om honom. Ängeln Alva klättrade upp till honom (alla barnen har loftsäng) och lirkade honom upp i sittande medan jag hämtade Panodil och dricka. Efter ett bra tag lugnade han sig så pass att han kunde lägga sig på rygg och sluta spänna sig så hårt. Alva läste saga medan jag stod på en stol bredvid sängen för att nå upp att stryka honom över håret. Till slut gick vi och lade oss. Björn hade tagit sig an Tönnes och pratat med honom för att han inte skulle bli så skraj, så han var inställd på att försöka somna om. Sigvard skulle försöka somna, sade han. Jag föll som en fura i sängen och kände mig som en enda stor inflammation hela jag.

Efter tjugo minuter ropade Sigvard på mig igen. Han hade hostat till han kräktes. Jag vacklade omkring och kände mig som ett lik medan jag duschade av pojken som tack och lov ändå inte hade lika ont i nacken längre. Kände mycket starkt att jag är för gammal för sådant här nattliv. Slängde in lakan och kudde i tvättmaskinen, lade Sigvard i min säng och knöt mig själv på soffan.

I morse konstaterade jag att jag fortfarande har sjukledningen. Sigvard är trots detta hemma även idag eftersom han är snuvig och hostig och tung i huvudet (tacka för det!) och nacken inte är bra än. Men den blir bättre. Jag plockade fram min vetekudde som han tacksamt tog emot. Han är framför allt lugnare nu vilket gör att han törs röra på sig. Själv funderar jag på att gå i ide.

Inga kommentarer: