onsdag, september 28, 2011

Så här såg den alltså ut/kyrkomötesöppningar man minns

Kronprinsessans hatt igår. Svår att beskriva. Först tyckte jag det såg ut som en ihoprullad matta med kvistar på, men när Sara bestämt sade: "ett vindkraftverk" hamnade vi rätt.

Nu gör jag mig skyldig till brott mot upphovsmannarätt, bara så ni vet. UNT idag. Fotograf Pelle Johansson. Här fanns det bilder på hattkreationen, som UNT:s reporter skrev. Jag förstår ordvalet. Hatt är liksom så intetsägande. På den övre bilden ser ni kronprinsessan själv, som ser ut som om hon hänryckt lyssnar till jojken och trumman under ingångsprocessionen. (Det var helhäftigt.) Till vänster i bild ser ni Staffan som bär korset. Efter honom kommer Sara och Antonietta med ljus, och efter dem följer Jan och Pär som inte syns i bild men som förtjänar att omnämnas eftersom även de gjorde släpa ljus-tjänst. Gruppen är på väg för att göra sig av med kors och ljus i den för ändamålet framställda hållare som denna gång stod placerad vid högaltaret. Nu vet ni allt.

Jag har varit med och sjungit så pass många gånger när någon kunglighet varit med att jag börjar snöa in på säkerhetsmännen. Särskilt förra året. Då sjöng jag inte själv, men kungaparet hade uttryckt en önskan om att det skulle vara de allra yngsta körbarnen som skulle sjunga vid kyrkomötets öppnande. Sigvard var alltså med, och när mina barn sjunger är jag nästan alltid med för att lyssna och ta hand om efteråt. Jag satt och tittade ömsom på min koncentrerat sjungande sötnos till pojke, ömsom på drottningens hatt (som ett diadem med någon flärp stående uppåt, förvillande likt sådana där plastdiadem med spröt som vajar och som har hjärtan eller ögon längs ut) - och så småningom allt mer fascinerat på den säkerhetsman som befann sig i min närhet. Min första tanke var: "Kunde ingen ha sagt till honom om slipsen?". Sjavigt, var ordet. Min andra tanke var: visserligen måste han vara koncentrerad på sin livvaktsuppgift, men smälter han inte ens lite av alla söta ungar som står där framme och sjunger av hjärtans lust? Och vad gäller koncentrationen ... han satt och bläddrade håglöst i agendan större delen av tiden.

Efteråt sade Sigvard att kungen hade sett så allvarlig ut hela tiden. "Men han var väl trött", kom det sedan, med den för Sigvard så typiska önskan att förklara och försvara alla.

Inga kommentarer: