tisdag, oktober 04, 2011

Murphy och jag

Morgonrutinerna när barnen är hos mig är som följer: jag (Björn är bortrest, annars är det han som tar det tidigaste passet) väcker Tönnes och så fixar vi påklädning, frukost, medicin och tandborstning. Sedan går vi ut till taxin. I dag var det extra roligt för chauffören fick anledning att berätta för mig hur smart Tönnes är. "Han säger ingenting, han är väldigt lugn, men han vet precis hur vägen jag skall köra går. Han märker direkt om jag tar en annorlunda rutt. Han är SMART."

När jag sedan kommer in igen har Justus och Sigvard drumlat ner i köket. Om Justus inte syns till ungefär då går jag upp och sticker in min rufsiga knopp i hans och Alvas rum och kollar läget. Ofta får jag då till svar "Mfffjagharsovmorgongrymtsnöff". Alva sköter sig väl när det gäller tider, så henne behöver jag ytterst sällan väcka. De gånger jag gör det får jag svaret ovan. Av detta har jag lärt mig att när de stora barnen inte kommer till första frukost, så att säga, så har de sovmorgon och undanber sig tidigare väckning.

Idag dröjde Alva jättelänge. Jag väntade lite och tänkte att jag skulle gå upp och kolla, men så tyckte jag att det där sköter hon faktiskt själv. Jag somnade till i soffan. Hon kom ner vid elva, ledsen och sjuk. Hon hade fått ett så gräsligt migränanfall att hon hade legat i timmar utan att kunna röra sig eller ens ropa på mig. Att hon överhuvudtaget kommit ur sängen nu betydde att det värsta hade gått över. Jag svor stilla inom mig. Naturligtvis. Den enda morgonen på ett år som hon verkligen behövde mig så gick jag inte upp och kollade läget.

Lilla, stora, älskade unge. Hädanefter tänker jag kolla så fort min inre röst säger att jag bör göra det.

Inga kommentarer: