söndag, oktober 30, 2011

Oktoberslut

Månaden har varit vacker. De dagar solen inte har lyst har gula löv i mängd glimmat under de dimgråa dagarna. Världen utanför mitt fönster är fortfarande grå och gul på ett sätt jag aldrig varit med om förut. Det är en vanlig söndagskväll i oktober. Alla slöar. Alva och jag har varit och handlat. Fjortonåringen njuter av att vara fri i nio dagar och har börjat planera ett litet LAN med "& co". (Han och hans vänner kallas numera för namnet på den pojke man pratar om och så tillägget kompani.) Björn steg upp ut soffan och står nu och steker fläskkomplett. Det är trist att Sigvard för minst ett år sedan lärde sig att det heter fläskkotlett, för fläskkomplett låter mycket trevligare. Sigvard skär gurkstavar. Tönnes sjunger högt till Mora Träsk.

Allt är på det stora hela lugnt och vanligt, men jag är rastlös. Jag vill få iväg den där debattartikeln men tycker att jag måste ge de andra föräldrarna en chans till att få tycka till. Jag funderar på goda råd jag har fått av kloka vänner och tycker att jag borde skriva korta insändare också och kontakta andra tidningar och helst ha järnkoll på budgeten så att man inte är så lätt att finta bort - men jag vet inte hur jag skall klara det. I ett läge när det fortfarande är en liten seger att jag stiger upp varje morgon är jag inte direkt i bästa form för att vara skärpt och balanserad i den diskussion jag gärna vill få till stånd med ansvariga politiker. Men om jag inte gör det, vem gör det då?

Känner mig lite stukad också av mina erfarenheter från tidigare frågor för ett och ett halvt år sedan. Bland annat mina frågor om den indragna talpedagogstjänsten bara bollades runt och lämnades utan ordentliga svar. Kommunalrådet med ansvar för skola och utbildning gjorde den gången en kommunalrådsbumerang, dvs hon hänvisade tillbaka till rektor hela tiden. Jag vill försöka slippa den bumerangen den här gången men då måste jag formulera mig på ett sådant sätt att det verkligen framgår att jag ifrågasätter den politiska viljan bakom nedskärningarna. Och i mitt huvud finns det mest gröt. Det är rörigt och klibbigt av känslor och i stort sett en stillastående massa.

Kombinationen av bristande tanke- och initiativförmåga och den rastlösa oron som tickar i mig hela tiden är svårhanterlig. Jag vill göra något. Men vad skall jag göra, och hur?

Inga kommentarer: