torsdag, november 03, 2011

Välartad yngling

Familjens minsting, den fantastiske Sigvard, är oerhört petig med maten hemma hos mig. Det har hållit på i flera år och jag har för länge sedan slutat att bry mig om det. Det enda jag begär är egentligen att han inte skall utropa "å så äckligt" om maten som någon faktiskt har stått och lagat till honom, och det har han lärt sig. Han säger med ett vänligt tonfall att "det här var inte riktigt min smak". Sedan försöker jag även driva projektet att han skall smaka på allt, men det är inte alltid jag orkar.

Till kvällsmat idag åt vi köttbullar och pommes frites. För att det skulle kännas snäppet över måltid serverad av white trash-mamma i familjens husvagn lade jag till brysselkål. Jag var fullt medveten om att alla inte skulle äta av den. Men hör och häpna, Sigvard smakade på brysselkålen både en och två och tre och fyra gånger! Pyttesmå bitar, men han gjorde det. Han gjorde det dessutom utan muck. Han sade att det var för att vi skulle bli glada.

Sedan gjorde han läsläxa som jag först efteråt upptäckte att barnen har fått tills fredag nästa vecka. (Jag tyckte väl att det var skumt att de fick läxa över lovet.) Jag tittade hastigt igenom skrivuppgiften när han var klar. En uppgift var att berätta vad man tycker att vuxna brukar tjata om. Sigvard har tagit upp de klassiska fallen: att man skall borsta tänderna, att man skall gå och lägga sig och att man skall gå till skolan. Efteråt hade han lagt till "men det behöver vi". Det är så man svimmar av hänförelse inför denna mogna insikt.

Inga kommentarer: