lördag, december 10, 2011

Hipp hipp hurra!

Den där pigga lilla flickan som hoppade närhelst hon skulle gå någonstans, den där lilla tösen med ljusbruna lockar i nacken - hon fyller arton år idag. Ända sedan hon var fyra år och satt i ett hörn i en korridor på intensivvårdsavdelningen för att det var för svårt att vara i det där rummet där Samuel låg och såg ut att redan vara död, ända sedan dess har jag velat kompensera henne för smällar i livet. Det har inte gått särskilt bra.

Nu är hon myndig och har visat i många år att hon reder sig bra i livet. Varje dag är jag glad över denna min dotter som är en sådan klok och omtänksam person. Jag ser att hon klarar sig. Ändå vill jag kompensera för det som inte går att förändra. Helknasigt.

Men idag, eller snarare om några timmar när dagen gryr, skall vi sjunga och hurra för Alva Elisabeth, mitt eget Nobelpris.

Inga kommentarer: