söndag, december 25, 2011

Insikt

Då och då blir jag förvånad över mig själv. Ibland är det jobbigt, men oftast brukar jag tycka att det är bra att jag utvecklas hela livet och ständigt lär mig nya saker om mig själv. I morse hade jag en sådan stund av insikt.

Alva och jag hade tagit oss till kyrkan och stod redo att sjunga upp 05.45. Som vanligt vid julottan var det förbaskat svårt att få igång rösten. Jag har sjungit julotta mer eller mindre i tjugo år nu med något års undantag och det går aldrig att sjunga som en människa. Men vi kämpade på och gick över till kyrkan. När vi övat klart kom stunden då normalt sett ceremonimästaren kliver fram och framsäger de tämligen självklara instruktioner om hur vi skall gå in och sedan ta oss ut igen. Men ingen ceremonimästare hade orkat upp till ottan. Då kom det. Plötsligt fick jag ett starkt behov av att liksom styra upp. Försökte tränga tillbaka det eftersom jag visste att just där och då var det verkligen inget att orda om. Det var ganska uppenbart vilka som skulle leda processionen in och vilka som skulle ta täten ut. Men det var som förgjort. Det gick inte. Till sist öppnade jag näbben och framkastade lite nonchalant sådär min tanke om hur det skulle gå till. Det var väl ingen som irriterade sig på det mer än jag själv, för all del, så det gör inget - men jag var så förvånad över min trängtan av att skapa ordning och reda även där det inte behövdes.

Juldagsmorgonens självinsikt: jag vill banne mig styra upp. Usch.

Inga kommentarer: