onsdag, januari 11, 2012

Men jag gör gott te

Justus hällde upp en kopp te åt sig och sade "Man får alltid så gott te här hos dig". Han vet vad jag behöver för att piggas upp! Nu gör pojkens far alldeles utmärkt te också, det är nästan så jag skulle ha kunnat bryggt det själv, men jag kanske råkar välja tesorter som faller Justus mer på läppen. Hur som helst kändes det som en liten revansch för alla gliringar jag fått genom åren för att jag stått som en hök över tevattnet och bevakat det tills bubblorna fått rätt storlek. Särskilt mina korridorskompisar tyckte det var rätt... excentriskt. Men se, nu fick jag kvittot på att det lönar sig!

3 kommentarer:

em sa...

Stora som nejonögon ska det va' - har jag läst.
Problemet börjar när jag googlar på nejonögon - då blir förvirringen total.
Vore jag mobil skulle jag slinka inom dig för att få en kopp...
Margaretha

em sa...

bubblorna alltså.
M

Jenny sa...

Välkommen! Själv hörde jag guldfiskögon och insåg inte förrän efter sådär 5 års bryggande av eget te att jag faktiskt inte hade en aning om hur stora de var...