fredag, januari 27, 2012

Om jag inte kan få en Rolls Royce vill jag ha en Bentley

Drömmar. Eskapism. Mål. Allt hänger ihop på något vis. Utan föreställningen att det finns något vi vill ha eller uppnå blir det liksom inget driv. En del (väldigt många) inriktar sig på materiella mål. Andra har höga ideal och arbetar mot mer icke påtagliga företeelser. De flesta av oss blandar friskt mellan idealismen och den krassa ekonomiska verkligheten.

Varför tar jag med eskapism i allt det här? Så länge den inte gör mig världsfrånvänd i den meningen att jag struntar i allt och alla som finns i de sammanhang jag är en del av, tycker jag att det är inspirerande att fly bort lite. Jag har tidigare skrivit en del om min böjelse för fantasy och science fiction, och den bottnar i att jag gillar att vrida och vända på det mesta. I teorin, märk väl. I praktiken är jag oerhört konservativ och obenägen till att förändra något. Men att få fly bort och låta tanken och fantasin släppa taget är skönt. Jag har ändå fötterna så hårt rotade i myllan att det inte är någon risk att jag försvinner iväg. Och då blir även eskapism ett sätt för mig att samla kraft och fokus framåt i mitt liv. Låter det konstigt? Det kanske det är. Eller så förklarar jag för dåligt. Jag menar väl bara att det är bra att ha drömmar och fantasi. Så länge det är inriktat på något vettigt (dvs som jag tycker är vettigt) och inte på att man först vill sälja yachter i Los Angeles och sedan raskt bli skådis.

Kvällens eskapistiska tanke är att jag vill ha en fancy bil. Och hamnar inte alls i samma kategori som att vilja sälja fenomenalt dyra lyxprylar till miljonärer...

Inga kommentarer: