torsdag, februari 02, 2012

Carolus Rex

I min tidigare exposé över föreningsnamn glömde jag det som herr Kjellin berättade för mig igår och som nästan fick mig att trilla av stolen av skratt när jag hörde. Jag har kontrollerat uppgiften och kan bekräfta att följande inte är hittepå för att få till en lyckad historia.

När föreningar slås ihop kommer de inte alltid överens om sitt nya, så att säga sammanslagna namn. Det finns oväntat mycket känslor kring ett föreningsnamn, och om medlemmarna inte lyckas hitta något alldeles nytt namn förekommer det att man behåller båda namnen. Då kan en förening få heta "Karl den XII och Hemmets lycka". (Skåne.)

Säga vad man vill om krigarkonungen, men så mycket lycka skänkte han väl inte åt hemmen när han hela tiden beordrade ut män i krig istället för att låta dem stanna hos sina familjer och exempelvis bruka jorden så det blev någon mat i huset.

5 kommentarer:

em sa...

Oj!
jag hade ingen aning om att en lokalförening kunde ha SÅ dålig smak att de valde ett namn som Karl den XII. Det rimmar illa med "nykterhet, fred och folkuppfostran".
tycker
Margaretha

Jenny sa...

Exakt vad jag tänker. Märkligt.

magnus.andersson sa...

Inte det minsta märkligt.
 
Karl XII hade mycket gott renommé inom nykterhetsrörelsen, eftersom trodde att han var nykterist, och kanske därför att han förbjöd husbehovsbränningen.
 
Se till exempel http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=23&t=17016

Jenny sa...

Nja. Inte märkligt om man tänker sig att folk i gemen "förr i tiden" tyckte bättre om hjältekonungar än vi gör idag, särskilt inte om man tycker han var ett nyktert föredöme - men jag tycker att det är mycket märkligt att man behåller det namnet idag, oavsett nostalgiska och bevarande tidsglimtsanledningar . Hos vem har Karl XII så gott renommé idag att man på allvar vill uppkalla sin folkbildande, demokratiska, fredsivrande och nyktra förening efter honom?

magnus.andersson sa...

Göte i 31 Thor, eldsjäl för Solgläntan, var mycket förtjust i Karl XII och talade varmt om honom så fort han fick tillfälle.
 
I vilket fall var det nog ingen som tyckte att det var dålig smak att välja namnet ”Karl XII” vid den tidpunkt då respektive loge/tempel gjorde det.
 
Själv har jag ungefär lika litet till övers för den rätt ovederhäftige historieskribenten Herman Lindqvist som för krigarkungar som Karl XII eller Gustav II Adolf eller för några kungar över huvud taget, men Lindqvist har i alla fall i en artikel för något år sen i Aftonbladet påstått att Karl vore ”vår förste multikulturella kung”:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article8192309.ab