fredag, februari 17, 2012

Somliga går med trasiga skor

Idag hämtade jag Sigvard från fritids. Han sade bevekande "bli inte arg nu, mamma" och så visade han sina vinterkängor. Hål rätt igenom på båda två. Jag blev lite bestört över att han trodde att jag skulle bli arg på honom, för jag brukar sällan bli arg över sådant. Saker går sönder och de här kängorna var uppenbarligen äkta skitkvalitet. Jag var mer bekymrad över att Sigvard gått med trasiga kängor Gud vet hur länge. Ännu värre blev det längs vägen hem när han berättade hur det hade varit igår, när barnen var på Studenternas IP för att åka skridskor. Det hade (föga förvånande) kommit in snö och vatten i kängorna när de gick dit. När de skulle hem igen hade Sigvard fullt med is i sina kängor. Han illustrerade hur det såg ut när han skulle försöka gå i dem. Det gick inte alls. Så han hade fått åka med i en av de bilar som fraktade skridskor och ryggsäckar medan barnen promenerade.

Jag tycker det är förskräckligt att jag inte har märkt att hans kängor varit trasiga. Jag ser för mig frysande barn i ett gammalt fattig-Sverige. Barn som hostar ihjäl sig vid en vägkant. Kan inte släppa det. Hur länge har ungen gått och varit blöt och frusit utan att tala om det?

Vi kastade kängorna i soptunnan direkt vi kom hem. Och jag hoppas att Sigvard har förstått att det är viktigare för oss att han har torra och varma fötter än att skälla på honom för att något blivit trasigt.

Inga kommentarer: