torsdag, mars 01, 2012

Flyttfåglar

I natt drömde jag att Tönnes plötsligt var en fågel. Vi var ute på promenad, och så vips hade han flugit upp och satt sig i en grenklyka i ett träd. Han såg ut som en tecknad fågel, rund nästan som en ballong med ett piggt fågelhuvud längst upp. Inte på något vis skrattretande, utan vänlig och fin. Vackert blå var ha också, som en kungsfiskare. Vi blev lite rädda men skrattade och berömde. Då flög han upp ytterligare ett snäpp, och så ett till, och vi stod nedanför och berömde. Sedan förändrades drömmen på det sätt som drömmar gör och han blev min vanliga pojke igen som behövde assistans i badrummet.

Det krävs inte så mycket eftertanke för att lista ut vad jag drömde om. Jag tänker ibland på mina barn som flyttfåglar. Men jag har alltid ett förbehåll inom mig som gäller Tönnes. Han är min stannfågel på något vis, även om jag hoppas och tror på att han skall kunna flytta hemifrån och få ett eget liv en dag. Det är ganska typiskt för mig och vad jag tänker om min pojke. Jag bygger in begränsningar. Jag vet om att det är så och får samma blandade känslor varje gång jag får skrivet på näsan att Tönnes faktiskt kan, vet och vill alldeles själv. Jag blir himlastormande glad, sedan skuldmedveten för att att jag håller honom tillbaka, och sedan kommer oron och insikten om hur litet jag vet. Jag vet inte vad jag skall göra, helt enkelt.

Jag skall tänka lite på min dröm ett tag. Tänka på att även Tönnes är en flyttfågel. Även stannfåglar flyger ju, om än inte lika långt i mil mätt. Men de flyger långt de också. På sitt sätt.

Inga kommentarer: