onsdag, mars 28, 2012

Ljud från min park

Låg och sov på soffan när jag väcktes av ivriga signaler från porttelefonen. Vimsade upp och tryckte på "öppna". Sigvard dök upp efter en stund, genomblöt i håret och en dito blöt jacka. "Hej! Jag kom för att... jag ville hälsa på dig." Så fick jag en i alla bemärkelser blöt puss. Sedan kom det verkliga ärendet, han skulle hämta sitt nyckelband och sedan rusa ut i parken igen för att fortsätta nedblötandet. En kompis har kalas i parken. Jag hör ljuden nu, men sov så tungt innan att jag inte hörde något. Tioåringar kan mycket väl ha kalas i ett kallt marsregn. Tittade ut nyss, och där står hela gänget. Genomblöta. Just nu leker de något som innebär att de står i två led och liksom utmanar varandra på att göra värsta och största vrålen. Det går inte att missa att det är kalas! Några föräldrar är med och ser till att det hela är någorlunda organiserat.

Och Sigvard, min Sigvard. Han visste att jag visste att han inte kom enkom för att hälsa på mig, men han tyckte att han precis lika väl kunde säga det för att göra mig lite glad när han nu ändå var här. Det ligger inte ett uns av ögontjäneri eller inställsamhet i detta, det är bara hur min yngste son beter sig mot mig. Som vem som helst kan förstå är det något som gör mig lycklig, ödmjuk och tacksam. Jag undrar ofta vad jag har gjort som har genererat denna oerhörda lojalitet mot mig hos mina barn.

Nästa titt ut i parken visar att de övergått till att sparka fotboll. Det regnar fortfarande. Ingen har en tanke på att avsluta kalaset och gå in i värmen. Möjligen de föräldrar som är med därute, men barnen låter sig inte stoppas. Jag tänker på Sigvards hosta. Sedan tänker jag att den blir nog bara bättre av att han har kul. Hoppas jag.

Inga kommentarer: