söndag, april 15, 2012

Strödda söndagstankar

Jag segade mig upp till högmässan eftersom en av dotterns körer sjöng idag. Upptäckte att det var högmässa med dop, och när jag fick span på dopfamiljen såg jag att det var samma familj som för något år sedan döpte sin tös med Downs syndrom när vi stod för sången. Det är såhär, att när jag ser en person med Downs syndrom, framför allt barn och ungdomar, så klickar det till lite i mig. Det är nog fånigt, men det har varit så ända sedan Tönnes föddes. Och den lilla tösen som nu hade fått en lillasyster, hon var sådär liten som en ärta precis som Tönnes var ända tills han var i 4 och- ett- halvtårsåldern. Överrörliga leder precis som Tönnes, det syntes när hon krängde i sin pappas famn. Jag hade inte ögon för något annat än henne. Det lilla dopbarnet fick bara några förströdda blickar från mig. Jag satt helt enkelt och mös och tänkte på min bängliga 13-åring därhemma.

Söndagsfrid. Justus är i Hille med gosskören för att sjunga. Björn är också där eftersom han kör bussen med gosskören. Sigvard ligger och slösuckar i en soffa och ser på film. Stora flickan Alva pysslar med saker i soffan bredvid Sigvard. Tönnes alternerar mellan musik och film. Jag läser. Sover lite emellanåt. Tar igen mig. Ny vecka kommer. Tänker på den folkliga koralen:

Det går en dag än från vår tid
och kommer icke mer
Och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

Uppsala Cathedral Choir – Sa gar en dag an fran var tid (So a day passes from us) (arr. N. Lindberg): Sa gar en dag an fran var tid (So a day passes from us)

Inga kommentarer: