onsdag, april 25, 2012

Uteslutningsmetoden



















Med jämna mellanrum ängslas jag över vad det skall bli av mig när jag blir stor. Vad skall jag göra med mitt liv? Vad är jag bra på? Så svårt att veta. Därför känns det riktigt bra att med en gång kunna utesluta vissa yrken. Jag skall till exempel aldrig bli naturfotograf. En bild säger mer än tusen ord, sägs det. När jag tar en bild måste jag ägna tusen ord åt att berätta vad det är man ser. Med andra ord går fotograf fetbort!

Första bilden tog jag för att visa på den lilla sänkan där björkarna står. Varje vår är det där jag får vårens första vitsippor och blåsippor. Igår hade de anlänt. De syns givetvis inte på bilden. Men de finns där, i riklig mängd. Grussopningsmaskinen vägrade att flytta på sig så den fick vara med som ett slags påminnelse om vårt moderna samhälle. Eller så skall den illustrera syntesen av stadslivet: natur och maskineri på samma gång. Eller så råkade det bara bli så att den kom med i bild ändå.

Pippifågel på busskurstak. Jag blev så intagen av fötterna där de syntes genom plasttaket att jag var tvungen att ta en bild trots att man inte riktigt ser vad det är. Om man kikar noga kan man urskilja de där otroligt fina och söta svarta fågelfötterna. Jag tror att det är en talgoxe; när jag skulle inspektera närmare kom bussen och då flög fågeln iväg.

1 kommentar:

Libra på blogspot sa...

Inte heller jag är speciellt lyckad som fotograf.
Fast man såg ju att det var en fågel på bilden. =)