måndag, april 16, 2012

Vab med kanske inte så sjukt barn - får man göra så?

Jag tyckte han var hängig redan igår, och i morse mådde han riktigt dåligt, Sigvard. Han sade vekt efter frukosten att "jag har inte sagt något innan jag åt frukost" (jag brukar alltid säga till honom att han först skall kliva upp och få i sig något och känna hur han mår då). "Jag är sjuk, mamma." Då beslöt jag att han fick vara hemma. Jag har i bakhuvudet vår långa sjukdomsperiod när flera av oss var sjuka om och om igen, och tänkte att om han vilar idag så bryter det nog inte ut på allvar och så kan han gå till skolan i morgon.

Han kan garanterat gå till skolan i morgon. Han kan till och med åka och dansa hip-hop ikväll. Han tillfrisknade framåt lunch, och det gör mig glad. Visst missade han en dag i skolan, kanske i onödan. Jag missade en dag på jobbet, kanske i onödan. Men han mår mycket bättre och här och nu bestämmer jag mig för att inte gräma mig för att vi har missat en dag. Vi har snarare fått en dag, han och jag. Så är det. Göra-rätt-för-sig-ödesguden får gå och ställa sig i ett hörn och vrida sina händer för sig själv från och med nu.

P.S. Om någon undrar vad jag håller på med som byter utseende på bloggen titt som tätt så är det för att jag inte kan bestämma mig för hur jag vill ha det. Begriper inte riktigt hur jag skall göra heller. Just nu har jag återgått till en långvarig favorit, men den känns inte helt hundra. Man får se var det slutar.

Inga kommentarer: