tisdag, maj 29, 2012

Minnen jag inte vill ha

- Samuel, är du rädd för att dö?
Kort tvekan. Sedan:
- Ja.
- Det kommer du inte att göra.

Knappt två dygn senare fick han hjärtstillestånd under pågående rond, och när de efter över en halvtimmes jobb hade fått igång en puls på honom var Samuel oåterkalleligt svårt hjärnskadad på grund av syrebrist, utöver allt annat i kroppen som hade brakat ihop. Sedan fem veckor i koma innan han dog.

Så hjälpe mig Gud, jag trodde på det jag sade till Samuel den kvällen. Varför känns det då som att något av det sista jag pratade med min pojke om blev en lögn?

Jag vill inte komma ihåg det här. Jag kommer aldrig att glömma.

Inga kommentarer: