torsdag, maj 24, 2012

Så länge skutan kan gå

Vi är med student. Jag sitter och plockar lite med korten som vi velade mellan till inbjudan, och mellan dem som kan tänkas vara studentplakatvärdiga. Bilder på en liten Alva. På en av bilderna ser jag Samuels arm skymta till höger.

Han är med, men så tydligt frånvarande. Jag tänker på min pojke. Och av någon anledning sitter jag just nu och minns hur svårt han hade med min yngste brors namn. Samuel, tre år, kallade sin morbror Osassa. Låter lite som en afrikansk hövding. Det var för all del inte så länge, snart lärde han sig att säga Johannes. Men vi behöll det lite till, vi vuxna. Morbror Osassa lät roligare.

Livet går vidare. Skutan gungar på havet. 



Om någon skulle bli bekymrad nu och tro att jag inte förstår vem som är huvudpersonen nu och att jag låter mitt döda barn gå före mitt levande, kan jag lugnande säga att det inte är så. Absolut inte. Bara för det kommer tre bilder på liten Alva här. En bild från vår balkong på Arken. En bild från Svandammen. En bild i köket på Ulleråkersvägen.

Inga kommentarer: