söndag, juni 24, 2012

Ladies


Jag gottar mig i Johan Hakelius "Ladies". Har förstås läst hans "Döda vita män" och blir inte besviken den här gången heller.  För den intresserade kan jag säga att böckerna handlar om diverse excentriska engelska män respektive kvinnor. Upplägget roar mig. Det kryllar av detaljer på ett sätt som jag vanligtvis bara blir irriterad på när jag läser biografier eller memoarer, men här är detaljerna själva poängen. Alla olika släktband redovisas. Kontaktytorna mellan prominenta personer visar sig vara ett enda trassel och alla har mött alla, någon gång. Ibland blir det lite tröttsamt, men mest är det roligt.

Hakelius är en flyhänt skribent, som det så fint heter. Därför är det med illa dold förtjusning jag kan beslå honom med en mening som denna: "När hon (Consuelo Vanderbilt, min anmärkning) dog 1964 förvånade hon många genom att inte låta sig begravas i USA, ---." Jag vet inte, jag. Nog för att sagda Consuelo verkar ha varit en person som klarat sig rätt bra i livet trots motigheter, men nog vore det väl starkt om hon efter sin död skulle kunnat ha synpunkter på var hon begravdes.

Jaja. Jag vet. Hakelius torde mena att hon innan hon avled hade lämnat instruktioner om sina önskningar. Men det är mycket roligare att slå ner på feltolkningsmöjligheten. Sedan har jag en förklaring till Hakelius, som funderar på varför Consuelo ville begravas i England och på den plats som hon aldrig kände sig hemma på, istället för i USA eller Frankrike där hon hade levt lyckligare. Jag tror jag fattar. I England låg en son begraven. Klart hon ville ligga bredvid honom. Tänker jag. Jag vet ju var jag vill bli begravd en gång i tiden. Det vill säga, vid min son som dog före mig.

Inga kommentarer: