torsdag, juni 21, 2012

Pip

Hela veckan har jag hört ljudet. Jag har tänkt att jag nog skall ta reda på vad det är och så har jag förstrött fortsatt med annat. Men i morse när jag kom till jobbet stod jag inte ut längre. Pip. Pip. Pip. Blippande, korta pip med någon minuts intervall. Rutinerad som jag är gick jag först på brandvarnaren. När jag stod där med den i handen och med urtaget batteri ljöd det gäckande från en helt annan del av korridoren: pip.

Nu har jag ägnat en halvtimme åt att försöka lokalisera pipet. Jag står som på spänn där jag sakta börjat ringa in området, men eftersom pipet tiger stilla en längre stund med jämna mellanrum tappar jag lusten. Jag kan inte stå blick stilla på jobbet hela förmiddagen för att lyssna efter pip. Men varje gång jag hör det blir jag lite mer galen. Var i helsefyr kommer det ifrån?

För något år sedan låg det tidtagarur i en påse på ett skrivbord och pep glatt om dagarna. Det var ur som hade använts under en UNF-kurs där man mätte talartid. Efter kursen donerades uren till expeditionen, varför vet jag inte, än mindre var uren är idag, och de var inställda på något knasigt larm som låg och lät rätt länge innan någon kom på hur man stängde av eländena. Kan det vara tidtagaruren som har uppstått av sig själva? Och ligger gömda på ett så listigt ställe att jag bara inte kan lista ut var? Pip. Pip. Pip. Pip.

Inga kommentarer: