söndag, juni 24, 2012

Saker jag vet utan att vara det minsta intresserad eller Varför fungerar hjärnan så knasigt?

Det händer ganska ofta när jag svarar i vår hemtelefon att folk vill prata om bussar eller få information om spårvägsmuséet i Malmköping. Jag förklarar snällt att nej, jag är inte en privatsekreterare eller på något vis engagerad i fordonsnörderi, jag råkar bara vara gift med en som har dille på spårvagnar, bussar och tåg. Emellanåt inleder jag med att säga att det här är vår hemtelefon så att den som ringer aldrig mer skall göra om det. Det är liksom ingen idé att ringa hem till vår fasta telefon och tro att det går att få tag på Björn för han är sällan hemma de tider på dygnet då man svarar i telefon. Men jag är emellanåt en snäll person, så jag brukar förmedla mejladressen till spårvägssällskapet eller rekommendera hemsidor och så lägger jag på.

Idag var samtalet lite mer specifikt än de brukar vara. Den uppringande ville förutom att kolla om det är öppet i Malmköping i morgon (det vet jag ingenting om) ha reda på om Volvosuggan stod framme (det vet jag verkligen ingenting om). En stund efter att jag hade lagt på dök det upp ett vagt minne om att Björn förr, innan han fattade att jag verkligen, verkligen inte är intresserad, brukade prata om en gammal taxi som finns i Malmköping. Kanske. Jag tror det var en Volvo. Volvosuggan?

Se där, jag har i alla fall vissa fragment av kunskap om di där fordonen. Det retar mig oerhört att just de kunskaperna har satt sig fast i min hjärna! Jag menar, så mycket som jag försöker lära mig och komma ihåg (exempelvis franska språket) utan att lyckas, och så listar sig sådan här fullkomligt ointressant information in i minnet.

Inga kommentarer: