onsdag, juli 11, 2012

Finpojken

 Idag tog Tönnes och jag bussen till ackis. Blodprov skulle tas på Tönnes för att kontrollera om hans medicin för störd sköldkörtelfunktion är rätt inställd. Tönnes har varit med om ganska många provtagningar i sitt liv, och de tillfällena har ända tills för sådär tre-fyra år sedan varit hemska. Men nu är Tönnes en stor pojke som satt blick stilla och höll i min hand. Det är tur att han har både mod och tålamod, för det är ingen vidare sprutt på hans blod. Idag blev det två stick i långfingret och ett i ringfingret innan sköterskan fick ihop till två små provrör med blod. Jag började må illa efter en stund när sköterskan var tvungen att liksom mjölka Tönnes fingrar för att klämma fram blodsdropparna, men Tönnes bara satt och härdade ut. Ibland såg han helt borta ut. Förmodligen försökte han avskärma sig från obehaget så gott han kunde. Jag och sköterskan öste beröm över honom, för han var så tapper. Men till slut tar allt elände slut, och vi kunde gå och trösta oss med glass.

Sedan gick vi ner på stan. Tönnes fick följa med mig till optikern eftersom jag skulle få nya glas. Där fick vi vänta länge eftersom Tönnes var less på att gå runt och hellre ville sitta och hänga hos optikern än att gå i butiker. Ungen har en välsignad förmåga att bara sitta och ta det lugnt, så det gick ingen nöd på oss. Han tittade på folk och bilar utanför fönstret. Så busade han med mig och kameran. Jag föreslog att han skulle visa sina omplåstrade fingrar och då gjorde han det, tjugo gånger i följd och lipade glatt åt mig samtidigt. (Varje gång jag ber honom dra in tungan sticker han ut den ännu längre.) Jag tror att han blev mer och mer lättad över att blodprovsprövningen var över ju längre tiden gick, för på bussen hem sedan började han skratta högt för sig själv när vi närmade oss Ulleråker. Äntligen hemma, tolkade jag det som. Tönnes visade upp sina plåster för Justus medan jag berättade om hur duktig han hade varit och så tog Justus fram en glass till honom som belöning. Dagens andra glass, men skall det vara belöning så skall det.

Inga kommentarer: