torsdag, augusti 23, 2012

Drömmar

Jag måste göra ett tillägg till mitt näst senaste inlägg, det om Downs syndrom och en dokumentärserie som jag funderade över.

En bra effekt av att visa att människor med Downs syndrom klarar sina liv och har en fungerande vardag är att det kanske vidgar synen på vad funktionshinder innebär. Det visar att ett funktionshinder visserligen är just ett hinder, men inte så stort att en person ínte kan leva ett bra liv med det. Att människor kompenserar det de inte klarar. Att man får ta fasta på de goda och starka sidor som vi tenderar att  glömma bort eller nedvärdera i samhället i stort. Det innebär i sin tur att fältet för drömmar blir bredare. Det blir okej för en människa med funktionshinder att ha framtidsdrömmar och önskningar om sina liv. Och det är mycket viktigt.

Därför känns det lite bittert att tänka på att TV-dokumentärens skapare liksom väljer bort personer som är, exempelvis, som min son. Jag hamnar åter i känslan av att det är okej att ha Downs syndrom, och att det är okej att ha Down och drömma om framtiden - så länge man är nästan som människor utan funktionshinder. När blir det okej för Tönnes att ha framtidsdrömmar, tro? Får han drömma och längta, eller blir det bara pinsamt och jobbigt för hans omgivning som "vet" att han inte kan bli pilot eller lära sig köra bil, i jämförelse med "nästanvanliga" ungdomen på TV där omgivningen ler varmt och säger att det är självklart att han eller hon kan göra det hon vill?

Nu slutar jag tjata om detta ett tag. Så viktigt är det inte i min och Tönnes vardag, för vi är precis som vi brukar vara. Tönnes har ett gott liv. Han mår bra. Jag måste ha rätt saker i fokus.

Inga kommentarer: