torsdag, augusti 02, 2012

Verkligheten slår till

När vi var i Hallstahammar förra veckan avslutade vi med ett besök på Svedvi kyrkogård. Där ligger min farmor och farfar, Gulli och Thure Holmgren. Där ligger en gammal klasskamrat till mig som dog när vi var tjugo år. Där ligger en del andra människor som jag kände när de var i livet. Jag hade tänkt mig att få strosa lite lugnt och eftertänksamt medan barnen fick lägga sig på gräset och titta på moln i väntan på mig.

Det som hände var att kyrkogården var full i mygg. Det var myggigt som i Gysinge. Vi slog efter myggen på varandras ryggar och armar och uthärdade inte mer än att gå fram till farmor och farfars grav, se på den i tre sekunder och sedan störta tillbaka till bilen. Det vara bara att glömma en längre vandring. Det kändes som att myggen fanns överallt, i öron och näsa och precis överallt. Det var ganska otäckt. Jag var snopen. Lite ledsen. Men så tänkte jag som så, att livet tar sig fram. Livet bryter igenom även när vi besöker våra döda. Det är förstås alldeles som det skall vara. Livet går först. Och, viktigast av allt: våra döda är inte glömda för att vi inte står vid deras gravar varje vecka.


Inga kommentarer: