fredag, september 28, 2012

Dammigt och svårt

Jag är inte så bra på att hålla ordning runt mig. Men jag har hållpunkter som jag måste se till att de finns så att vardagen inte bara blir hela havet stormar; man måste ha något att hålla sig i även som kaosskapare. Därför plockar jag ordentligt undan tekoppar och annat jox från bordet i vardagsrummet varje kväll. Däremot kan en väska stå ouppackad i hallen i veckor. Just nu är det Tönnes väska sedan han var på ungdomshelg, för tre veckor sedan. Det finns verkligen ingen logik i vad jag har som hållpunkt. Men en sak vet jag, och det är att om jag skulle släppa efter och inte göra mina enstaka ordningsinsatser (det är exempelvis jag som sopar golven och torkar bort allt klägg och rinnigt som hamnar i köket), då skulle jag rasa. Emellanåt försöker jag träna på att öka på antalet saker att göra regelmässigt.

Det kommer nog aldrig bli så att jag varje vecka torkar ur bokhyllorna, tyvärr. Det om något skulle behövas eftersom vi dels har väldigt många böcker, dels för att de generar damm så in i h-e. Dessutom är jag överkänslig mot damm. Slutsatsen borde vara enkel att dra, men det finns så mycket annat jag vill göra istället. Som att läsa en bok. Inte torka runt den. Men idag satte jag igång en oplanerad hyllstädning eftersom jag har tappat bort en bok som jag absolut vill läsa just nu. Till sist hamnade jag i sovrummet där det ligger böcker i travar på byrån och på golvet bredvid min säng, och huller om buller i en Ivarhylla som egentligen skall förvara försäkringspapper och sådant. När jag kom till Ivarhylla rasade det ner saker. Jag började plocka och torka. Och märkte att jag plötsligt blev så förtvivlat ledsen.

På Ivarhyllan ligger pärmen med Samuels sjukjournal. Där ligger också den sjukhusdagbok som vi började föra ungefär ett år innan Samuel dog. Jag vill inte gå nära. Jag vill inte titta. Jag vill inte veta att de ligger där. Så jag rörde dem inte. De ligger kvar längst opp på hyllan under ett lager med damm.

Ni behöver inte säga något. Jag vet. Det är inte så man skall sörja.

1 kommentar:

em sa...

Sorgen har sina egna outgrundliga vägar - och det finns inga mallar för hur man ska sörja. Vi måste alla hitta vår egen väg - vilket inte gör det enklare.

Skrev just i går, att det trillar ner bortåt 25 ton damm från rymden, VARJE DAG! Inte underligt att det ser ut som det gör, här hemma. Det skulle vara smart med dörrar på bokhyllorna - men vem har råd att skaffa så många nya bokhyllor.
Margaretha
som inte städar
ihjäl sig