tisdag, september 18, 2012

En dag som andra

Det märks inget på den här dagen att den skulle vara något speciellt. Inga flaggor, inga parader eller sorgetåg heller för den delen. Vad den betyder för varje enskild individ är något annat, som inte syns utåt. Någon kanske jublar idag. En annan gråter. Någon får sitt första barn.

För tjugoett år sedan var det vi som fick vårt första barn. Vi fick fira hans födelsedag i sex år. Och idag tycks det mig omöjligt, outhärdligt, obegripligt, orättvist och många andra ord som börjar på o-, att Samuel dog. Jag ser den sjuka sexåringen framför mig och begriper inte att han inte fick bli frisk och leva vidare. Idag fantiserar jag ihop en bild av hur han skulle ha sett ut och varit som tjugoettåring. Ung man. Vuxen. Men det är fånigt. Han blev sex år och sedan tog det slut. Så är det bara.

Inga kommentarer: