fredag, september 07, 2012

O, eviga ungdom

Ett återkommande tema i de sagor vi människor har berättat för varandra genom tiderna handlar om evig ungdom. Tänk om man kunde! Om det gick att få vara ung och vital mycket längre än vad vår köttsliga tillvaros utmätta tid tillåter. Och om det inte går att stanna tiden och vara evigt ung, tänk om det gick att dricka ur ungdomens källa och vrida klockan tillbaka... det finns många variationer på det temat. Allt ifrån porträttet som åldras istället för personen som det föreställer (tack för den mardrömsbilden, Oscar Wilde) till science-fiction där den eviga ungdomen närmast är en dussinvareuppslag hos manusförfattarna.

Men jag tycker det verkar riskfyllt, det där. Alla berättelser visar att det inte är en bra idé att fiffla med naturens gång. Den som ger sig på att försöka hålla sig evigt ung eller återvända till sin ungdom råkar ut för bakslag. Oönskade bieffekter kommer direkt. Otrevliga sådana. Folk blir monster eller dör dagen efter det de trodde var ett lyckat experiment för att kroppen har brutits ner av den fantastiska xyzgammastrålen. Eller så lever de ensamma eftersom alla de älskar åldrats och dött ifrån dem. Eller så händer något annat hemskt.... Berättelserna innehåller ofrånkomligt saftiga moralkakor som varnar för försök på det här området.

Själv är jag nöjd med att leva i tiden och följa med den, sådär organiskt. Men jag blir lite nyfiken. Om det gick att låta sig bestrålas av en xyzgammastråle med en twist av hallonsaft och bli en sådär 25 år igen, är det sig själv som 25-åring man ser i spegeln? Eller är det en annan typ, ung, men en som inte alls ser ut som, eller är, ens 25-åriga jag? Bara den frågan gör att jag ställer mig tveksam till det hela...







Inga kommentarer: