fredag, september 14, 2012

Quae mutatio rerum

Jag var aldrig aktiv i studentlivet utanför studierna för jag hade så mycket annat för mig. En del studentikosa saker snappade jag förstås upp, och jag har med nöje skrålat med i "O, gamla klang- och jubeltid"  och rest mig vid lämplig fras (en plåstrar själen som är skral) under kompisars doktorsmiddagar, men det var längesedan sådana tillfällen gavs. Jag har inte så mycket studentnostalgi i mig, med andra ord.

Dock tycker jag det är roligt att min unge nu är recce. Ja, hon är faktiskt i skrivande stund på reccegasque på Norrlands. Här trodde jag att hon skulle välja S-Nerikes eller V-Dala för att hylla sina föräldrars respektive ursprung, eller möjligen välja Upplands - men hon valde Norrlands för det verkade trevligast. Och hon har släktband även dit om man nu skall bry sig om sådant. Det var säkert rätt länge sedan folk brydde sig om landskapsanknytningen till nationen.

Hur som helst slår det mig att jag har en ansats till att tänka mig mina studie- och ungdomsår lätt sockrade. Det tycker jag är  konstigt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så gammal att jag skulle börja tänka så. För så värst mycket klang och jubel var det inte, att vara ung.


Inga kommentarer: