tisdag, september 18, 2012

Sällskapligt

Jag satt bredvid Jimmy på bussen hem idag. Jimmy har bott i vårt bostadsområde längelänge och jag har småpratat med honom på bussen förut, men idag var det första gången som vi satt och pratade en längre stund. Det berodde nog på att vi satt bara vi två vid fyrplatserna först. När det klev på fler passagerare som satte sig mitt emot vandrade Jimmys intresse över till dem. Jag känner igen det, han brukar göra så.  Men jag tyckte att nu var vi ju liksom kompis han och jag, så jag vägrade att låta mig utestängas ur dialogen. Jag tror att Jimmy tyckte om det. Vi pratade om regnet och vilken väg bussen tar och så frågade jag lite hur han har det.

Det verkade vara bra med honom. Förlovningsring hade han på vänstra ringfingret, och han är polis. Det betyder att hans hundar är polishundar. Självklart. Fast, rättade han sig, jag jobbar inte, jag pryar. Vad gör du? frågade jag. Kaffe, svarade han prompt. Och hjälper till.

Jimmy har Downs syndrom. Jag vet inte hur gammal han är men tippar på att han måste närma sig trettio. Han åker buss själv till och från jobbet. Han cyklar (han skulle ta cykeln hem från busshållplatsen sedan) och har fästmö. Jag blir lite glad när jag stöter på honom.

Inga kommentarer: