tisdag, oktober 02, 2012

Ett precis likadant inlägg

Jag stretar emot. Spjärnar. Säger strängt till mig själv att nu får jag skärpa mig. Men det går inte. Jag måste få berätta om hur fantastiska mina barn är.

Den här hösten är annorlunda än de tidigare höstarna. Helt plötsligt är det flera barn hemma samtidigt på eftermiddagen. Det tog någon vecka innan jag greppade att det var normalt. Alva har inte överdrivet många timmar lektionsbunden tid och arbetar kvällstid några dagar i veckan, vilket gör att hon oftast är hemma när jag kommer från jobbet. Justus åker alltid hem direkt efter skolan utan utflykter till andra äventyr. Sigvard får inte längre gå på fritids sedan han började fjärde klass. Det innebär att när jag kommer hem från jobbet är det tre barn hemma. Det är fruktansvärt länge sedan det var så! Ovant men mysigt. När jag kommer hem sitter Sigvard i en fåtölj och visslar svagt. Man blir liksom glad.

Ikväll skall Tönnes få gå på stan och fika med tre pinglor. Jag fick problem med logistiken och då erbjöd sig Alva att ta med Tönnes på sitt sedvanliga tisdagsfika med polarna. Gullhönan.

Ja, det där låter ju inte märkvärdigt eller som något som visar på ungarnas utmärkta mänskliga kvalitéer - men jag är varm i hjärtat. Jag trodde kanske att de skulle försvinna mer och mer ur mitt synfält ju äldre de blev, men nu har jag en stigande aning om att det inte är så. Det blir på ett annat sätt, bara.

Inga kommentarer: