lördag, oktober 06, 2012

Not

Eftersom vi inte sjunger från sprillans nya noter hela tiden ärver vi andra körsångares gamla anteckningar i noterna. Jag tycker att det är roligt. Jag hade själv en period när jag ritade ilskan gubbar i mina noter som sade "skärp dig, pucko" till mig. Säkert skoj för andra att ta över... charmigast tycker jag att det är att få noter som har passerat gosskören. De är fulla av oerhört noggranna anteckningar med andningshål, frasering, uttal och tempo markerade. I Te deum av Vaughan Williams som vi övar nu, finns det dödskallar lite överallt som en varning för sångaren att se upp; det vill säga att vara på alerten och hänga med. Svåra ställen, liksom.

Judith Weirs Illuminare, Jerusalem gillar jag jättemycket. Det är precis ett sådant stycke som jag vill sätta tänderna i. Det är lite kärvt på något vis, vilket understryks av textunderlägget som är på medeltida skotska. Inte helt lätt för oss att ställa om till och lära in, men roligt. Men första gången vi övade stycket tänkte jag dystert "åhå, en sådan där". En sådan där innebär i det här sammanhanget att verket är skrivet för kör a cappella med enstaka inpass från orgel. Det är inte något som alltid är optimalt. Kören kan nämligen både sjunka och stiga i förhållande till orgeln. Det är ruskigt pinsamt när det inträffar för det går inte att maskera eller fibbla bort. Stämmer det inte när orgeln kommer in låter det kvack. I just Illuminare är det dessutom så jäkligt ordnat att orgeln kommer in vid tre tillfällen och spelar bara en takt vid varje tillfälle. Det ger en häftig effekt. Om allt stämmer, vill säga. Måtte det stämma.

Inga kommentarer: