måndag, oktober 01, 2012

Vackra blommor har stora blan

Jag har tänkt mycket på fötter de två senaste månaderna. Fötter som växer. Skor som plötsligt inte passar. Mina pojkar har börjat växa så där som tonårspojkar ofta gör; underifrån. Det börjar med fötterna. Jag är alldeles fascinerad av hur fort det går. Och aningen bekymrad över att det inte längre går att förpassa skorna ett steg nedåt till nästa bror, eftersom de har den dålig smaken att liksom växa samtidigt. Som att ha trillingar. Sigvard ligger ännu en eller en och en halv storlek efter Justus och Tönnes, men eftersom hans kropp vill haka på tillväxten trots att han inte är tonåring än på några år gissar jag att han är i kapp senast i vår. Om inte de andra tvås fötter växer ännu mer.

Jag tyckte det var väldigt skönt när Alvas fötter var färdigväxta. Man skulle kunna tro att det är praktiskt att vi har nästan samma storlek (jag har större fötter), men jag lånar aldrig skor av henne. Hon har sådana där klackar som jag bryter lårbenshalsen av mig på bara genom att titta på dem. Hon kan dock låna av mig. Det bjuder jag på. Och längtar till den dag då allas fötter har vuxit färdigt så man slipper eländet varje år, varje säsong, när sandalerna/gummistövlarna/vinterkängorna/finskorna/gympadojorna är för små och snabbt måste ersättas. Vilket man alltid upptäcker just den dag då det var dags att ta fram skorna för den nya säsongen och det helt enkelt inte finns några skor att ta på sig. Men en dag! Kanske ganska snart.

Inga kommentarer: