tisdag, november 13, 2012

Den Ark där barn hon lekt


Hans Höghet Haxptn (HHH)
 I två års tid har vi sagt det. "Har du ställt dig i kö till ett rum på Arken?" Frågorna kom tätare när ungen beslöt att stanna kvar i Uppsala efter gymnasiet (praise the Lord). "Varför har du inte stält dig i kö till ett rum på ARKEN?". Det kändes så självklart att hon skulle göra det. Hon skulle komma högt i kölistan med en gång, och Arken är för sjutton platsen där hon är barnfödd. Eller, okej, hon är född på BB, men kom till Arken knappt ett dygn gammal. Det är ju på Arken hon lekte på balkongen i regnväder, nästan tuttade eld på sin säng (Samuel kom och varnade) och där hon måste ha nästan alla minnen av storebror. I alla fall av den friska Samuel. Samuel som träffade lite större pojkar som bodde i närheten och berättade för honom att man skulle akta sig för knarkormar och som Samuel sedan varnade oss för. "Knajkojmar äj faliga". Möjligen sade de större pojkarna knarkare eller narkomaner, vilket är konstiga ord. Ormar vet man ju är farliga i alla fall. Hur som helst, de var på Arken de lekte ihop, storebror och lillasyster.

Så slår det mig. Att det kanske är just därför.

Men jag vet inte. Så när ungen igår kläckte ur sig att hon fått erbjudande om ett rum på Rackarberget så sade jag "nu ställer jag dig i kö till ett rum på ARKEN". Så får hon välja själv sedan vad hon gör.

Svårt ibland att ha tillräcklig respekt och lyhördhet. För mig var mina tio år på Arken de bästa i mitt liv. Inte det sista, eftersom det var då Samuel blev sjuk, men det var mycket bra att bo på Arken. Jag är vännen Pia evigt tacksam för att hon resolut ställde mig i kö dit när jag gick i sista terminen på gymnasiet.

Nu får vi se vad som händer. Om ungen återvänder till sitt barndomshem. Eller inte. Det är upp till henne, och det måste jag acceptera. En svår lektion i föräldraskap, sannerligen.

Inga kommentarer: