måndag, november 26, 2012

Silverkanten

Först dröjde morgontaxin 30 minuter. Sedan blev Tönnes dumpad ensam på fel ställe. Kom knallandes själv till skolan. Hans lärare tänkte WTF och ringde och kollade. Konsekvens: skarpa tonfall i skrivelse till kommun och andra berörda. Oro i mig. Men, som hans lärare skrev nyss, "nu kan vi checka av i LUP att han hittar själv i närmiljön". Liten silverkant...

Så skrev jag på Facebook i förmiddags. Galghumor är min första instinkt så fort faran är över. Behöver lägga distans mellan mig och det som skett eller, i det här fallet, hade kunnat ske. När det här med Tönnes och taxin uppdagades höll jag först på att bryta ihop. För mig räcker det att bara närma mig tänk om för att jag skall bli rent illamående av oro och ledsnad. Sedan sansade jag mig och höll fast vid det faktum att pojken vara helt oskadd. Han hade ett tillfälle att klara sig på egen hand och fixade det. Allt beror på hur man ser det... 
 

Inga kommentarer: