fredag, december 21, 2012

Godhet

Sigge skrev en ny önskelista ikväll eftersom originalet fanns hos pappa. Han hade ett öra åt vad som hände runt om medan han skrev, så han hörde Justus säga till Björn att han inte behöver ha några julklappar. Björn kontrade med förslaget om att plantera träd i Vi-skogen som julklapp.

Sigges önskelista ser ni här. Den värmde gott. Jag frågade Sigge vart pengarna till fattiga barn skulle gå, och han svarade utan tvekan att de skall gå till SOS Barnbyar. Det där med att alla skall finnas där på julafton förvånade mig lite, eftersom vi brukar vara där. Sedan insåg jag att Sigge är tillräckligt gammal för att vara tacksam för att det är så, och vara rädd om det.

Efter min hjärtevärmande stund dök ironijävulen upp och började muttra om det politiskt korrekta barnet. Jag kväste den fort. Men visst är det förfärande ofta så nuförtiden, att om en människa yttrar en osjälvisk och god önskan så är vi snabba med att slå ner på den och göra oss lite löjliga över det? Jag fnissar också åt standardsvar i misstävlingar, eftersom den där önskan om fred på jorden känns så pretentiös i sammanhanget (liksom: gör något åt det då istället för att strutta runt i baddräkt på en scen), men jag tycker samtidigt att jag tänker fel där. Det är gräsligt att vi inte tar det på allvar. Det säger något läskigt om vår samtid.

Jag är mycket lycklig över de goda impulser och nobla instinkter som mina barn besitter. Det är inget att ironisera över, utan sådant som bidrar till en bättre värld. En riktigt pretentiös tanke, så här före jul. Var så goda. Smaka på den. Jag bjuder.

Inga kommentarer: