söndag, december 23, 2012

Granen står så grön och grann i stugan

Sedan Alva fick upp ögonen för kungsgranar för några år sedan så är det en sådan som släpas hem varje jul. Så nära en Disneygran vi kan komma. Justus och Sigvard satte upp lamporna och klädde resten av granen på ett mycket förtjänstfullt sätt. Tönnes hängde upp sin kula, tog en chokladbit och tyckte sedan att han var klar och drog.

I vår julpyntslåda finns det en hel del pynt som jag de senaste åren har velat göra mig av med. Det är en mängd små, små figurer i halm, några gränslöst fula små plastänglar och några konstiga mojänger som föreställer en sol respektive en halvmåne. I mina ögon har deras charm har försvunnit, men när jag knystar om att "vi kanske inte måste sätta upp de där i år nu när vi har så många fina kulor" så protesterar barnen. Se där och tag varning: det fula lilla julpynt du en gång antingen tyckte var snyggt eller hängde upp lite på skoj sådär, blir på nolltid en kär tradition som barnen bara måste ha för att det skall bli jul för dem.

Alva fick julfnatt och drog igång ett pepparkaksbak med bröderna sent igår kväll. De frossade i kristyrglädje och jag åt med fröjd en rikligt glaserad dromedar till frukost i morse.

I morgon väntar julspel. Skall rusta mig med stickning och sitta i kyrkbänken redan vid nio då mina tre körbarn skall vara där för att repetera - då skall man väl ändå få en plats där det inte känns som om jag sitter vid E4:an i helgtrafik. Så kan det nämligen kännas om man hamnar i södra sidoskeppet eller överhuvudtaget sitter nära en gång, för där trillar alla småttingar omkring i leda och tristess medan deras äldre syskon sjunger vackert ur Händels Messias eller gestaltar Maria, Josef och herdar.

Nynnar lite försiktigt på Alfvéns Julsång ("lüs, stjärna, lüs") för att testa rösten. Jodå. Rätt hyfsat. Julotta, jag kommer. Om några dagar. Nu kan det bli jul.



Inga kommentarer: