onsdag, december 19, 2012

Helig j-a vrede

Efterspelet efter SVT:s Luciamorgon är inte över. Som tur var, höll jag på att säga. Med det menar jag att det är skönt att körledare och domprost pratar med barnen och ungdomarna om reaktionerna som kom, att de framhåller alla de överväldigande positiva omdömen som har kommit fram, och sedan framförallt med de äldre barnen och ungdomarna tar upp att det finns folk som haft åsikter om hudfärg och annat. Det är också skönt att man valt att ligga lågt utåt. För de inblandades skull.

Varför öppnar då jag näbben igen? För att jag är så inihelvetes förbannad och gråtfärdig på en och samma gång. Varje gång jag tänker på att det finns folk i vårt land som ondgör sig över allt det jag skrev om i ett tidigare inlägg, och dessutom går igång på att det i körerna överhuvudtaget finns barn och ungdomar med mörk hudfärg, ja, då vill jag ta ett järnrör och skrika och slåss och få ut den vitglödgade ilska som väller fram i mig. Oklart vem jag vill slå på. Oklart om jag förmådde slå ner en person med slaskhink istället för hjärta och hjärna om den stod framför mig; men det känns som om jag skulle kunna gå bärsärk. Det är väl vikingen i mig, och då är det väl bra eftersom det är nationalistiskt eller nå´t. I någons förvirrade hjärna.

Det gör så ont i mig. För mig är det här personligt på ett sätt som jag inte riktigt själv begriper hur det blivit så. Att det känns så nära. Jag förstår inte hur det kan finnas människor, riktiga, tänkande människor med egna känslor och drömmar och förhoppningar som kan vara illvilliga, misstänksamma eller rentav hatiska mot andra bara för att de har en annan hudfärg eller ett annat ursprungsland än man själv har. För mig finns ingen förklaring. Utom att deras själar är avgrundsdjupa brunnar av slask och dy.

Idag struntar jag i att det är en förenkling. Idag struntar jag i att även det tänkandet leder till ett främlinggörande (från mitt håll, då). Människor i Sverige år 2012, på väg in i 2013, som på allvar saknar både hjärta och hjärna. Skrämmande många.

Jag kommer igen i morgon och försöker fortsätta i tron på att dialog leder till förståelse på ett eller annat sätt. Idag: ge mig ett järnrör. Eller: gör för sjutton inte det.

1 kommentar:

Rose-Marie Widlund sa...

Du sätter ord på så mycket. Tack.