torsdag, december 06, 2012

Nyårslöfte i förskott

Världen är full av elände. Människan är dum och ond. Så kan det kännas med jämna mellanrum. Då muntrar jag upp mig lite med att betänka det faktum att jag inte personligen känner en enda människa som jag skulle beskriva som rent ond. Eller elak. De flesta är en blandning av gott och ont, och beroende på hur man kommer överens i allmänhet accepterar vi varandras "på ont"-sidor utan att grubbla över det. Med andra ord: så länge det går att hitta något mänskligt gott hos någon är det inte helt kört. Bra så!

Men... i vårt dagliga liv är det ju inte den där stora ondskan eller illviljan som ställer till det för oss. Det är inte galna diktatorer som gör att min dag kan kännas som en soptipp, utan det kan vara några onödiga, sura ord från en person jag mött i vimlet. J.R.R. Tolkien beskrev det så bra i Sagan om konungens återkomst. Ni vet, nu har ringen kastats i domedagsklyftan och Sauron har gått under. Hobbitarna vandrar hemåt för att återuppta sina gamla liv, men då är Saruman och hans slemme tjänare där och ställer till oreda i en något mindre skala än Sauron. Inte heller är det onda uppsåtet så väldigt tydligt till att börja med, men dåligt blir det. Det är inte bara den stora, tydliga ondskan som måste besegras, utan även den mindre. Den som mer handlar om människors girighet och småaktighet och maktlystnad, än om moahahaha, jag skall förinta världen med min dödsstråle och göra alla till zombier (hur man nu skall kunna ha några att göra till zombier om världen är förintad, men vad vet jag).

I mitt liv, i vardagen, har jag kommit till insikten om att för mig är den där lillebrorsan till stora ondskan gnället. Det slentrianmässiga gnällandet. Vanan att konstant betrakta och tala om allt med gnällglasögonen på. Gnäll är det värsta som finns. Det är den mest effektiva vardagsglädjedödare jag vet. Det är en enorm skillnad mellan att säga vad man tycker om något, att protestera, att säga ifrån, och att gnälla. Gnällandet har en annan utgångspunkt än viljan att aktivt ta itu med något. Gnället är passivt-aggressivt och åstadkommer ingenting. Mer än ödeläggelse.

Läser just nu om Fröken Smillas känsla för snö. Och upptäcker plötsligt att Peter Hoeg har uttryckt det på kornet: "Det finns en sak som är förbjuden på slädfärder, och det är att gnälla. Gnäll är ett virus, en dödlig, smittsam, epidemisk sjukdom. Jag vill inte höra det. Jag vill inte belamras med dessa orgier i emotionell småaktighet."

Gnäll smittar. Jag har inte orkat hålla emot, och blivit smittad även jag. Har förmodligen tyvärr själv smittat andra också. Mitt löfte nu och alltid till mig själv är att verkligen försöka ta mig ur det. Bort från gnället. Bort från det all förgörande, skitaktiga, småttiga gnällandet. Jag hoppas att jag skall klara det. Inget gnäll på slädfärden.

Inga kommentarer: