lördag, mars 30, 2013

Att efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida

Ja. Förlåt att jag tjatar. Men nu blev det svårt en stund igen. Först var det bra. Justus och jag jobbade oss svettiga med att montera ned en säng. Naivt och optimistiskt utgick vi ifrån att vi bara behövde ta isär gavlarna, ungefär. Icke så. Montera ned varje enskild spjäla i sängbotten, var det. Vi gnetade på. Jag hämtade en annan säng vars delar hade plockats fram ur vindsförrådet tidigare av herrar Björn och Sigvard. Bar sängdelar medan Justus dammsög och skurade golv. På golvet låg en gammal IKEA-lekmatta som har funnits länge, länge. Vi beslöt att kasta den. Jag bar glatt bort den utan att tänka mer på det.

Nya sängen (strängt taget urgamla sängen, jag fick den när jag var tolv år) står på plats. Golvet är renare än det varit sedan i julas. Justus har tagit ner barnkammargardinerna och bytt ut mot min mormorsmors i rött och brunt. Allt torde vara ål rajt.

Då kom det. Sängen. Den har Samuel också sovit i. Mattan har han lekt på. Gardinerna fanns i hans sovrum redan på Arken. Det är inget jag direkt har tänkt på under åren efter hans död. Det har varit saker helt enkelt, och så länge de andra barnen har använt dem så är det ju deras lika mycket. Men nu blev det dels bortstädandet av mattan och gardinerna, dels framplockandet av sängen som lyckades nästla sig in i någon tanketråd hos mig och slog till och gjorde det till sorg. Jag förstår sällan sammanhangen, faktiskt, men nu blev det så här. Så förlåt mig en stund medan jag försöker ta mig samman inför påskäggsletandet.

Inga kommentarer: