fredag, mars 22, 2013

Bara om kläder. Pyttelite om återvinning.

Ofta när jag läser tidningar eller bloggar eller träffar människor på riktigt slås jag av hur många det är som de tar vad de har och gör skåp, stolar, dukar, klädkreationer och återvinner för hela slanten. Det är helt fantastiskt. Jag blir glad och tacksam. Ibland slagen av stum beundran. Men så kommer stunder när jag tycker det är jobbigt att känna hur lite utrymme jag ger min egen kreativitet. Det är svårt att hitta utloppet.

På det området befinner jag mig dessutom i ett kreativt svart hål. Jag är inte den som nöjt visar upp second-handfynd på bloggen och förkunnar att den här söta 50-talsklänningen passade precis. Ha, säger jag dystert. Försök hitta något som passar i en vanligt butik. Det är svårt nog. Försök sedan hitta något i en second-handbutik. Nä, vad konstigt. Det finns inga kläder för den som är lång som jag och samtidigt stor på bredden. Åtminstone inte i 50-talsklänningsklassen. Tygsjok i batik går säkert att hitta, men jag tycker inte att de gör något för mitt utseende. Men på varje blogg som drivs och på något vis berör återanvändning, ekoreko och design, där hittar folk ständigt den perfekta lilla koftan, klänningen, byxorna, jackan och allt annat. Jag ser på bilderna och konstaterar att alla har en gemensam nämnare: de har inte min kroppsform- och byggnad. Och jag undrar. Är det alltså omöjligt för en sådan som jag att kunna handla second-hand, byta kläder med kompisar och försöka att inte köpa nytt hela tiden?

Vad gäller byta kläder med kompisar så måste jag byta vänner först. De flesta av mina kvinnliga vänner är tunna, nätta och korta. De som är långa är smala. Olösligt. Jag kommer inte i de korta vännernas kläder för att jag är lång. Mina långa vänners kläder kommer jag inte i för att de är smala och jag är bred.

Nu är jag skapt som jag är. Det går inte att göra något åt längden, de breda höfterna och den obefintliga midjan (jag är inte timglasformad, direkt). Jag skulle kunna hårdbanta förstås. Men jag skulle ändå inte komma i de där tjusiga festblåsorna från 40-talet som någon har fyndat/ärvt. Märkligt nog verkar det vara så att det bara är korta eller smala kvinnor som lämnar sina kläder till second-hand. Det finns ingen annan förklaring till att det inte finns något som passar mig i andrahandsaffärerna. Eller?





Inga kommentarer: