fredag, mars 22, 2013

Inte jämställt på något vis

När jag ändå var inne på utseendespåret fortsätter jag med funderingar jag haft runt betydelsen av kvinnlig fägring. Det är inget nytt jag har att komma med. Ni har hört det förut, och länge. En kvinna värderas utifrån hur hon ser ut, en man utifrån vad han gör. Därför har många feminister velat bryta ner den normen. Tagit avstånd för att poängtera att det som är viktigast hos en människa rimligtvis inte kan vara hur hon ser ut. Och så skapades bilden av Den arga feministen som klädde sig i en potatissäck, ja ni vet.

Idag säger nästan alla feminister att man måste få kunna tycka om även det ytliga med kläder och smink utan att idiotförklaras. Att en människa kan vara både - och. Tycka om att vara fin men ändå ha en skarp analys av könsmaktsordningen klar för sig. Det är också något som har sagts ett tag. Men vet ni vad. Det är de snygga, söta, vackra kvinnorna man lyssnar på. Kanske inte på dem som är plastigt übervackra, för de ses som dockor (en annan sorts ojämlikhet). Men säkert är att en kvinna som inte söker efter att göra sig vacker i andras ögon och är lite besvärlig i och med det, hon klassas som ful och då förlorar hon på något vis i respekt. Hon borde väl anstränga sig lite, liksom. En person som verkligen försöker låta bli att fokusera på att vara fin är bloggaren Lady Dahmer. Läs gärna henne.

Jag tänker på förra årets final i den svenska melodifestivalen då en ung tjej råkade visa en orakad armhåla för TV-kamerorna. Äckligt många människor hade starka negativa åsikter om både fenomenet orakad armhåla och om tjejen själv som fick klä skott för en massa konstiga saker. Och jag tänker på alla trötta morgnar då jag inte orkar ta dän stråna under armarna. Det är inget politiskt ställningstagande eller en aktiv åtgärd på något vis. Jag ids inte, bara. Det räcker med en sådan sak för att få enormt mycket skit och hat. Det räcker med hårväxt för att folk skall sluta lyssna och börja håna. Det verkar som om många människor uppfattar en så kallat ful kvinna som en ren förolämpning mot tingens ordning.

Nu till tusenkronorsfrågan. Gäller detsamma för män?

Behövde du tänka länge innan du svarade "nej"?

Vi är inte jämställda innan vi låter kvinnor få vara ifred med sina utseenden. Idag har det gått så långt att en kvinna som visar sitt nylle för världen utan smink nästan är konstig. Åtminstone om hon skall synas på bild. En del kvinnor (sådana där som gärna pratar om att "alla" kvinnor vill känna sig kvinnliga och att män skall få vara män och kvinnor få vara viljelösa våp, nej förlåt, kvinnor) menar till och med att det är ens förbannade skyldighet att göra sig så vacker som möjligt.

Vi är heller inte jämställda så länge en man som vill göra något mer än att tvätta ansiktet med grovtvål och raka sig framställs som en mes. Eller ännu värre: som.... gay!

Själv lutar jag åt att man får göra som man vill. Den som vill sminka sig för att den finner nöje i det, fortsätt för tusan. Oavsett kön. Men så fort det anses var onaturligt att vara naturlig - då är det något som är riktigt på tok. Framför allt om det är så att utseendet gör att människor inte respekterar det du säger. Och då är vi inne på den diskussion som handlar om hur vi gör skillnad mellan människor på grund av hudfärg, exempelvis. Den tar jag inte idag. Ni kan ju tänka på den ändå.


Inga kommentarer: