torsdag, mars 07, 2013

Ord och sånt

Innebörden av ett ord kan uppfattas olika. Ibland beror det på att en person aldrig har fått veta vad ordet syftar på och felanvänt det hela sitt liv. Ibland beror det på individens egna värderingar. Och när det är som roligast kan man leka med innebörden och hitta på helt nya spännande nyanser och betydelser, men det bygger faktiskt på att man från början vet vad ordet står för.

Jag har ett bra exempel på när människor uppfattar ett ord olika. Sommaren 2011 frågade tre personer mig under samma dag hur jag tolkar ordet "förtjänar".  För mig är det ett neutralt ord vars slutgiltiga betydelse ges av sammanhanget. Om någon säger: "--- och nu har hennes hund blivit överkörd till råga på allt, hon förtjänar inte det här" är det uppenbart att man anser att personen i fråga är värd ett bättre öde, så att säga. Om man däremot säger"--- född med silversked i mun, är en taskig typ och nu vann hon till råga på allt högvinsten på en Trisslott, det förtjänar hon inte" så menar man att den personen faktiskt inte har gjort något för att få (förtjänat) det goda som har tillfallit henne. Tycker jag. Men diskussionen lever säkert vidare!

Före jul hade Sigvard med hem från skolan den tidning som mellanstadieeleverna ger ut en gång per termin. Han hade själv bidragit med två bokrecensioner och ett faktastycke om ugglor. Jag läste nöjt. Studsade inför slutet av en av recensionerna. Sigvard skrev att boken var fantasifri. Jag visste att han hade tyckt mycket om den boken och begrep med en gång hur han hade tänkt. Fri fantasi, tänkte han. Låta fantasin flyga och spela fritt. För en gångs skull tvekade jag inför att agera språkpolis. Kunde jag säga att det var fel när det var så tydligt vad han menade i sammanhanget? Till sist berättade jag i en "ingenting-särskilt-ton" att man vanligtvis använder fantasifri för att benämna något som är torrt och verkligen utan fantasi. Jaha, sade han. Var tyst en stund och sade sedan att han undrade varför hans lärare inte hade hjälpt honom och talat om det för honom. Det tänkte jag med. Men. Sagda lärare är en mycket fin pedagog och människa som har sin styrka i andra ämnen än svenska språket. Jag får hjärnblödning av veckobreven och tycker att det är jobbigt att det är hen som skall undervisa min son i svenska, men jag vet att Sigvard kommer att lära sig ändå. Från oss här hemma som är över honom som hökar. Dessutom tänker jag välvilligt att om man skall läsa 20 elevers bidrag till skoltidningen (ggr två eller tre eftersom de flesta lämnat mer än ett bidrag) så blir nog skallen sakta förvandlad till en gröt oavsett hur skarp lingvist man är.

Eller så lät läraren det passera av exakt samma skäl som jag tvekade att rätta Sigvard: att man kan se det som en lek med ord. En produkt av den fria fantasin.

Jag tycker att det är så spännande med ord.

Inga kommentarer: