tisdag, april 30, 2013

Jag är ett vindskydd

Vi tog oss till Engelska parken för att lyssna på gosskörens herrar som sjöng traditionella vårsånger för manskör. De är mycket duktiga, och att det då och då blev lite spännande tonartsblandningar beror mer på omgivningen och blåsten än på dem. Tönnes var så nöjd. För det första träffade vi Alva där, för det andra fick han ha oss vuxna helt för sig själv. Det tycker han om. Han blev så ovanligt kelen och ville mest stå och kramas med mig hela tiden. Efter en stund förstod jag att det till viss del berodde på att han otrivs när det blåser, så han sökte helt enkelt lä hos mig.

Orsaken är strunt samma, det var mysigt. Han var dessutom kelig på riktigt och ville hela tiden pussa mig vilket jag försökte undvika eftersom jag hade Ruby Tuesday med mig ut (jag hade målat läpparna knallröda med färgen som heter just Ruby Tuesday). Till sist petade han på min mun och tittade fascinerat på sin röda pekfingertopp. Någon gång växlade han till Alva och Björn för att kela med dem, men han återvände till mig. Jag har sällan varit med om att Tönnes så tydligt har valt just mig, så det mer för mig än vad man kan tro. Stod där med armarna om min store, lille pojk och blundade medan sången gjorde mig glad. Det var en bra stund.

Synd att allt gick åt skogen en stund senare. Det var inga goda känslor jag hade med mig hem. Jag ser framför mig tjugoåringen som dreglande stod lutad mot en husvägg och var helt borta i ögonen. Hon hade kissat ner sig, kräkts och spillt vätska över sig. Klockan var halv tre på eftermiddagen. Jag ville bara tillbaka till sången och kramarna i Engelska parken. Önskade hett att det inte fanns någon j-a alkohol.  Tänkte på hur jag hade agerat vindskydd åt Tönnes och ville vara ett vindskydd för alla som vinglade eller mådde dåligt av andra orsaker. Stoppa hela staden innanför tröjan och skydda människorna.

Vi for hem. Till min femtonåring som ledsnat på valborgsfirandet i staden redan strax före klockan ett och åkte hem igen. Idag behövde han inte mig som vindskydd, men jag tänker alltid finnas där så att han kan komma i lä om han behöver.

Inga kommentarer: