onsdag, april 03, 2013

Karl för sin hatt

Gör skuggor mot Klarälvens is. Foto Björn Tapper.

Han är en sådan gentleman, min stora son. Älskvärd var han redan när han föddes och det har han fortsatt att vara. När han började sjunga i gosskören snappade han fort upp herrarnas hattbärande (det var en fluga bland dem åtminstone just då), och han tar oftast på sig hatten när vädret är lagom. Den pryder sin bärare, anser jag. En person blir givetvis inte automatiskt en gentleman och får ett nobelt sinne bara för att hen tar på sig en hatt, men ibland tycker jag att Justus hatt markerar något i hans karaktär. Fånig morsa är vad jag är.

Håhå jaja. En gång var han nio månader gammal och hade på sig en svart och blå plyschoverall från Rackartyg när jag rusade in med honom på akuten efter att han trillat och slagit upp pannan. Läkaren som kom in i rummet tittade på honom och utbrast: "Det var det sötaste jag har sett!" Sedan inspekterade han såret och så blev det klister. Liten söt pojke med mörkbruna ögon och kopparrött ludd över skulten. Jag tänkte att ja, han är väldigt söt, men han är ännu finare inuti.

Inga kommentarer: