söndag, april 14, 2013

Sångböcker

Sångboksstilleben mot bakgrund av scoutsjal.
En gång för många år sedan satt jag i möte med UNF-förbundets kommitté för studier och kultur (Stuk, kallade vi oss). En tanke jag hade haft länge ploppade upp och så sade jag att UNF borde ha en egen sångbok. De andra tog fasta på det och det blev en sångbok. Jag hade ingen mer del i arbetet med den än att jag hade en idé, och att jag så småningom korrläste delar av sångboken med hjälp av min gode broder Magnus gamla Mac - en tidig sort, den som såg ut som en liten rektangulär låda ställd på höjden, för den som minns. Ibland när jag undrar om jag överhuvudtaget bidragit med något kan jag minnas det där. Naturligtvis var jag inte den första som hade tänkt på saken, inte den första som hade sagt det heller, men jag var med och satte igång det. Minsann.

Hur som helst. Det var folkrörelselördag igår. Självklart sjöng vi en och annan sång ur Folkrörelsesångboken under mötet. (Vi lyckades dock missa att sjunga den sång vi alltid, alltid sjunger. Jag vet inte hur det gick till, men det är nästan så det känns som att vi borde kalla till nytt distriktsårsmöte för att se till att Dusten blir sjungen.)

En sång som många av oss i generationen yngre medelålder har nära hjärtat är Trots allt. Trots allt var namnet på den tidning som Ture Nerman var redaktör för, men det är också undertiteln på en sång han skrivit till musik av John Norrman. Vi sjöng. Tre verser. Min gode broder Magnus spelade piano till och drog igång för en fjärde vers till allas förvåning. Då visade det sig att UNF:s sångbok har med fyra verser på Trots allt. Magnus som var redaktör för UNF:s sångbok (utgiven 1995) hade givetvis - det är Magnus vi talar om-  kontaktat yngre släktingar till Ture Nerman för källmaterial, och då dök det upp en fjärde vers. Jag förstår varför den inte brukar tas med eftersom jag tycker att den inte håller riktigt samma stil som de tre första, men det var roligt att få veta. Och så undrar jag hur gammal och glömsk jag har blivit. När jag nu för tusan har korrläst delar av UNF:s sångbok. Och bläddrat i den otaliga gånger. Ändå har den versen inte fastnat någonstans i min hjärna.

Ni fattar hur svårt det är att sammanställa en sångbok, va? Hur svårt det är att sålla bland de sånger som uppfattas som odödliga, att känna vilka nya sånger som kommer att hamna i odödlighetskategorin, och att inte välja sånger som känns passé bara tre år senare. Jag tycker att sångboksgruppen lyckades riktigt väl med urvalet. Maria Hampusgård, Johnny Boström, Maria Haglund och Mats Höjer får här mitt retroaktiva tack. Jag skall börja använda UNF:s sångbok mycket mer.

Inga kommentarer: