onsdag, april 17, 2013

Synkronicitet?

Efter min sömnlösa natt var jag inte så alert i morse. Varje morgonmoment kändes evighetslångt och segt, men jag lyckades ändå komma ut ur hemmet i ganska bra tid. Jag gjorde som jag brukar när jag går nedför trapporna, och tog fram busskortet och lade det i jackfickan. Det är en av de vardagsknepiga vanor jag har, att jag känner mig oförberedd om jag inte har busskortet nära till hands. Handväskan är inte nära till hands i det sammanhanget (ja, jag sade att det är en knepighet). När jag närmade mig busskuren tog jag mobiltelefonen ur jackfickan för att se vad klockan var. Jag träffade en granne och hann byta några ord med henne innan bussen kom och jag klev upp. Busskortet låg inte i fickan. Det låg inte i handväskan. Antagligen trillade det ur när jag tog upp telefonen.

Jag blev orimligt stressad och gjorde inte det som hade varit klokt, nämligen att bara gå av bussen igen och leta efter busskortet längs min väg. Nejdå, jag stod kvar och rotade i väskan medan den tålmodiga chauffören sakta började rulla medan jag mumlade om sms-biljett. Jag fick lösa en sådan biljett och dunsade ned på ett säte, arg och trött och väldigt varm innanför kragen. Lossade på kläderna och torkade lite stressvett från pannan. Höjde blicken och såg den här reklamskylten.

Jag skrev en rad på facebook om att jag utsåg den här dagen till en Tycho Brahedag. Nu kan det tyckas som att jag överdriver när jag enbart på grund av dålig sömn och ett borttappat busskort anser mig vara drabbad av olycka, men när man är väldigt trött och har värk så uppförstoras minsta gruskorn till ett berg. Ett tag senare var allt bättre. Jag hade landat på jobbet, hunnit uträtta en del administrativa småsaker som ändå var viktiga, pratat med Mona och Rose-Marie och tyckte livet var rätt hyfsat. Jag tog en titt på facebook på jakt efter en kontaktuppgift och såg att en vän hade hittat en kalender över Tycho Brahedagar. Idag är en Tycho Brahedag enligt den kalendern. Jag svär, jag hade ingen aning. (Tack till Ulrika för upplysning och länk.)

Dagen är inte slut än på många timmar. Jag har värk och gick hem tidigt från jobbet trots allt, men jag är så pass pigg att jag tycker att det är lustigt med de två sammanträffandena jag varit med om hittills idag. Svettningen och svettskylten. Min självutnämnda Tycho Brahedag som visade sig vara en på riktigt.

Busskortet har jag tyvärr inte hittat. Det är borta. Det fanns nästan 300 kronor kvar på det. Jag måste säga att det svider. Men är inte dessa sammanträffanden ett tecken? Kan man inte nästan tro att det utlovar något bra enligt principen att två dåliga måste bli en bra? Snälla?