söndag, april 14, 2013

Trots allt

I förra inlägget berättade jag att vi som är iggisar i yngre medelåldern har en särskilt känsla för sången Trots allt. Jag skall modifiera det till att vi som är iggisar i yngre medelåldern i Uppsala har den känslan. Så pass att när tiden kom då vi var för gamla för UNF och skulle bli iggisar och inte ville gå med i någon av de föreningar som redan fanns på grund av svårartad kafferepsskräck, så fick den nya föreningen som var tänkt för folk i studentålder heta Trots allt!. Det heter den än idag. Medlemmarna är i studentålder. Medvetet flytande gräns, men på något vis känner man när det är dags att dra vidare till andra föreningar - som flera av oss har gjort.

Själ blir jag alltid glad när jag sjunger Trots allt.

Under stjärnor, under skyar.... 
 (Trots allt!)

Om dagen är fördärvad och livet ligger svart
och du går där trist och vissen och vet inte var och vart,
ge livet stora famnen, jo, det ordnar sig ändå.
Där oppe över skyarna är himlen alltid blå.
 
    Under stjärnor, under skyar blommar jorden alla år,
    efter regnet kommer solsken och på vinter följer vår,
    och hur natten ligger kolsvart tar du bara nya tag!
    På varenda natt har hittills kommit dag!

Är människorna lumpna och världen full av svek
och den ene fräck och våldsam och den andre feg och vek,
kan du stå rak i ryggen, är du själv att lita på,
då kan du ju förlita dig på Människan ändå!
    Under stjärnor, under skyar....

(Den gamla goda tiden för dig i minnet står                            Versen vi aldrig sjunger.
som alla tiders och du finner tidens ungdom svår,
men vet, att den ska en gång samma klagovisa dra
mot dem som då är unga - ånej, ungdomen är bra!)
    Under stjärnor, under skyar...

Ur led, ur led är tiden, men det kan klaras än,
du är till och du är född att vrida tiden rätt igen,
och om vi bara börjar, kommer hundratusenfalt
de andra med och allt ska börja ordna sig trots allt!
    Under stjärnor, under skyar...

Ture Nerman


*När föreningsnamnet befann sig på experimentstadiet var ett förslag "Rolf Perssons minne", men det föll på att Rolf levde och det skulle låta lite illa om man liksom tog livet av karln i förtid. (Upplysning: Rolf Persson var ordförande för IOGT-NTO 1973-1985 och var en synnerligen stridbar person. )

Inga kommentarer: