torsdag, maj 23, 2013

Bubblor

Jag håller på att läsa mig igenom en bok som hamnar i kategorin lättuggat, charmigt, stundtals insiktsfullt men mest som en såpbubbla i sin banalitet. En av de saker som gör att boken hamnar i banalitetsfacket är användandet av alkoholestetiken. Nu tänker ni förmodligen att det var ett jämra tjatande jämt och vad menas nu med detta. Då kan jag lugnande svara att jag orkar inte riktigt lägga ut texten.

Jag hade tänkt att inleda med en kortare exposé över hur alkohol används som markörer i litteratur och media. För att markera en viss stämning: Pripps Blå livsstilsreklam är ett exempel. Eller som en social markör där alla vet att champagne skall uttydas backslick hos herrar och pärlhalsband, blondering och lilla cardigansetet hos damerna. Ja, jag hade tänkt fortsätta och ta upp flera exempel,  för jag har många. Men det blir inte mer än så här ikväll.

Sedan hade jag planerat att följa upp med det faktum att det idag är vanligare och vanligare att dricka alkohol en vanlig arbetsdag. Att även så kallat vanligt folk, det vill säga personer som varken hamnar i utslagningens träsk eller ligger högt upp i inkomsttabellerna, dricker mer och mer till vardags. Där hade jag pekat på det jag tror bidrar till en del av ökningen: drickandet som ett sätt att klättra lite uppåt socialt, åtminstone känslomässigt. Fint folk dricker vin till maten - då köper vi hem en bag-in-box. Det skall vara champagne till festen: "Hej flickor, visst tar vi lite bubbel nu va när vi ändå träffas så här mysigt hemma hos Stina-Kajsa?", för då känns det lite mer som riktigt party sådär som vi föreställer oss att överklassen festar.

Till slutkläm ville jag ha något att grunna lite på, något lagom tankeväckande utan att vara för tungt. Men det är ett så starkt motstånd att ta sig igenom. Jag vill så gärna sticka hål på den där löjliga skimrande bubblan som folk sätter kring alkoholen. Normen och traditionen som ytterst sällan ifrågasätts av andra än de som redan har råkat illa ut är så bergfast förankrad. Sagan om den vackra, sköna alkoholen som gör livet så mycket bättre - den berättas om och om igen. Ingen vill lyssna på något annat än glättighet. Jag orkar inte.

1 kommentar:

em sa...

Nej, jag orkar inte heller. Nu läser jag ytterst sällan samtida litteratur, så jag missar säkert mycket (tack och lov) - men man behöver ju bara läsa bloggar för att förstå att man inte kommer igenom en kväll utan ett glas vitt - eller rött.
Och jag är så trött på all anglosaxiskt litteratur där man dricker, för att sedan raskt kliva in i bilen och köra sin väg.
Margaretha
som föredrar
svart (te)