fredag, maj 17, 2013

Superkraft

Min äldste son har fått gosskörens stipendium i år. Det delas ut av ärkebiskopen och hade en mycket fin motivering:

För en härlig lojalitet mot gosskören och en fantastisk trohet som gosskorist i sopranstämman i många år. För fina sånginsatser och för gott kamratskap. För ett gott ordningssinne samt ett ständigt trevligt bemötande. 

Det där goda ordningssinnet, det har vi skrattat åt en del hemma. Men så slår det mig att Justus naturligtvis har en superhjälteidentitet. Det är ju det som är poängen med superhjältar, själva grejen liksom, att de har hemliga sidor. Ingen vet vilka krafter som döljer sig bakom den godmodige ynglingens fridsamma yttre. Men när det är kris svidar hjälten raskt om (ingen hjälte utan cape) och plockar fram sina dolda talanger. Min son vakar således över vår tillvaro i hemlighet och ser till att allting fungerar. Det gör han med hjälp av sin superkraft: ordningssinnet. Och hans superhjältealias? Det är förstås Ordningsmannen.





Inga kommentarer: