fredag, maj 24, 2013

Här kommer jag och alla mina prickar

Det händer att jag fastnar framför spegeln och fascineras av min hud. Särskilt på sommaren eftersom det händer saker med den då. I grunden är jag blek och fräknig. Som barn yttrade det sig främst som ett band med fräknar över näsan. Min mamma kallade mig för sin lilla grävlingsflicka. Med åren har jag blivit fräknig över hela nyllet, på armarna, på övre delen av ryggen och på benen. På ryggen har fräknarna samlats i en klunga lite snett mellan skulderbladen. Klungan framträder när jag fått lite sol på ryggen, och de senaste somrarna har min familj tittat, studsat och oroligt undrat vad tusan jag har där. Det ser nämligen ut som en stor mörk fläck. Men inget att oroa sig över alltså, det är bara sällskapssjuka fräknar som vill hänga med varandra.

Utöver fräknarna har jag ett antal små och röda prickar. Jag vet inte var de kommer ifrån. Men de finns överallt men flest är de på min mage. Det räcker alltså inte med att magen är säckig (fem graviditeter), ärrad av bristningar (nej, de försvinner inte vad de än säger på MVC) samt ärret efter ett kejsasnitt, den toppas med röda prickar också. Bikini är inte mitt förstahandsval om jag skall bada.

Jag har rätt många bruna fläckar också. De där som kallas leverfläckar. Alla barnen har ärvt dem. Grattis, ungar.

I min fläcksamling ryms fortsättningsvis de där mystiska vita klumparna som jag tror är åldersvårtor och som främst sitter på min bröstkorg och hals. Jag har även några i ansiktet. Men det är inte slut än, jag har även sådana där hudförändringar som är svagt ljusbruna/rosa och liksom är små skinnpåsar i varierande storlek. Jag har åtminstone två präktiga sådana på ryggen som jag ofta klämmer mot stolsryggar.

Jag kan icke räkna dem alla, mina fläckar och prickar och påsar och hudförändringar. För två somrar sedan upptäckte jag dock något nytt och exklusivt att lägga till min samling: när jag får färg i ansiktet framträder fräknarna, okej? Men nu presenterar jag även pigmentförändringen. Den visar sig som vita fläckar mitt i det fräkniga till vänster om min haka. O, joy.

Det är som det är. Oftast tänker jag inte på det. Men de där stunderna när jag plötsligt ser alla fläckarna igen, då vill jag dra över mig något heltäckande och lufsa fram på bakgator så ingen ser mig. Out, damned spot! out, I say!

Inga kommentarer: